Spång på flytmossa

Jag har själv gått den vägen i början av 40-talet.

Nils hade erfarenhet av denna konstruktion. Med hjälp av sina två söner Nils och Sven började han arbetet med att hugga och såga loss flytmossa med spadar på långa skaft och sågstocksblad. Sedan drog de mossan tvärs över sjön med båtar och lade kluvna stockar, fyra i bredd, på mossan. Stockarna pålades fast i mossan. De övriga bönderna hjälpte också till när de såg fördelen med en spång.

Min morfar, Sven Berggren, har berättat att han var tolv år när han var med och hjälpte till. Han var född 1861 och således blev spången färdigställd 1873.

Denna c:a 200 meter långa flytande gångbro, är utan tvekan unik i hela Sverige och det finns ingen motsvarighet i Ångermanland och förmodligen inte i hela Sverige och således inte i Europa. Stora ord men förmodligen sant.

Under slåttanna när det någon gång var extra bråttom gick föbostintorna - inte alla - på morgonen när de hade mjölkat och släppt ut korna, ner till byn för att hjälpa till med låttern. Vid 4-5-tiden gick de tillbaka till fäboden och tog emot korna som kom från skogen, mjölkade och hällde upp mjölken i tråg för att på morgonen därpå skilja grädden från mjölken. Man förstår att spången var välkommen och underlättade vägen fram och tillbaka.

Vägen till fäbodarna blev 1 km kortare med spången.