Vattenledningsstockar

Innan plaströren fanns leddes vattnet från källan till gården i urborrade furustockar. Det är ett hantverk som kräver både verktyg och tålamod: en lång skedborr drivs rakt genom stocken på längden, och minsta avvikelse gör att borren går ut genom sidan i stället för ut i andra änden.

Filmen visar principen — själva borrningen och hur två stockar fogas samman. I verkligheten fortsatte arbetet i flera steg efter borrningen, som Åke beskrivit det:

När stocken är borrad, gröper man ur den tjocka änden av stocken med en specialborr, den smala änden spetsas med ett specialverktyg (som en pennformerare). När alla stockar är bearbetade för sammanfogning, är det klart för nedläggning och montering från källa till vattenkran.

Skarven blir alltså en enkel kona: den spetsade änden på en stock drivs in i den urgröpta änden på nästa, och trycket i ledningen håller fogen tät. Stockarna lades ned i marken under tjälfritt djup, där ständigt fuktigt trä kunde ligga i decennier utan att ruttna.