Familjen

Mina föräldrar

Viola, född Berggren, och Mårten Forsberg gifte sig 1921. Från det att de gifte sig 1921 till 1946 bodde de, och vi barn, i det hus de övertog efter farfar Olov Forsberg, död 1916. Fastigheten var Östansjö A1, nuvarande 10:1. År 1955 köpte pappa Näslunds hemmanet; båda blev tillsammans runt 200 hektar.

De fick inte vara ensamma i huset under sina första år som nygifta, fram till början av 1923. På gården bodde också farmor och pappas syskon — fyra var redan utflugna: Eskil, Einar, Folke och Lydia. Det måste ha varit mycket svårt för mamma som skulle sköta hushållet för denna stora familj; hon var mer eller mindre som en piga till farmor, och dessutom hade hon två småttingar, Torsten och jag.

När en son eller dotter övertog gården, flyttade föräldrarna till ett mindre hus på gården. Stamfastigheten delades i fyra delar. Pappa fick gamla gården; Eskil, Olle och Einar byggde hus på sina respektive delar. Farmor, Einar, Folke och Lydia flyttade till Eskil. Då först fick mamma och pappa rå sig själva.

Mina syskon

Vi var nio syskon. Det finns ett medvetet system och en rytmik i namngivningen som är ganska ovanlig: pojkarna fick två förnamn och flickorna fick tre. Den första pojken fick dessutom namn efter farfar, andra pojken efter morfar; första flickan efter mormor och andra flickan efter farmor.

• Olov Torsten Olov, efter farfar — född 28/09 1921
• Sven Åke, Sven efter morfar — född 16/10 1923
• Eva Rode Katarina, Eva efter mormor — född 18/03 1926
• Nils Torkil — född 03/06 1927
• Sara Sire Louise, Sara efter farmor — född 19/07 1929
• Elna Viola Eleonora — född 21/04 1932
• Berit Vivi Viktoria — född 21/04 1935 (död 27/8 1940)
• Mårten Assar — född 3/05 1937 (död 5/07 1993)
• Karl Fride — född 20/12 1939

Minnen och händelser

Jag föddes en mörk kulen höstnatt, den 16 oktober 1923. Det regnade och blåste hårt när pappa tog giggen och körde till Mo by för att hämta barnmorskan; moster Amanda var redan hos mamma för att hjälpa till när det blev dags.

Mitt allra första minne från barndomen är från en varm sommardag med ett fruktansvärt, våldsamt och skrämmande åskväder, när det blixtrade och dundrade slag i slag och det såg ut att aldrig sluta. Mamma var ensam hemma med oss tre småbarn, Torsten, jag och Rode. Mamma tyckte tydligen att det var för skrämmande, så hon tog oss tre och skyndade hem till morfar och mormor. Rode bar hon och mig höll hon i handen; Torsten fick springa själv. Det hade börjat regna, så kallat spöregn, så vi var genomblöta när vi kom fram.

Den dagen slog blixten ned på flera ställen i Östansjö och Gottne. Hos farbror Eskils följde blixten el-ledningen uppe vid taket och rev ned papp med tapeter från två väggar i salen, där han brukade hålla söndagsskola. Även hos Jösse Thalén — vårt sommartorp — slog den ner i en hägg och fläkte upp barken från topp till rot. Den står fortfarande kvar vid bäcken. Ett annat nedslag var hos moster Jenny, där blixten slog ihjäl två kor som hade sökt skydd för regnet under en björk. Under träd skall man inte söka skydd, och absolut inte under lövträd — det vet naturligtvis inte korna.