Söndagsskolan och skolan

Söndagsskolan

Söndagsskolan den var i salen hos Eskils - han var min farbror- som då var söndagsskollärare. Det är inte mycket jag minns från undervisningen men det var vissa saker som mitt barnasinne inte fick att stämma med verkligheten. Han gjorde som alla andra , talade om för oss att det var synd att göra det där med flickor, som vi visste att alla andra gjorde Det var lite hum hum, ingen sexualundervisning.

Någon sådan var i och för sig inte nödvändig. Vi barn på landet visste hur det gick till för att få barn, det var väl på samma sätt som alla djur, vi såg hur tuppen gjorde med hönorna – då brukade vii sticka in handen mellan tuppen och hönan så att han fick sticka in den mellan våra fingrar. Vi såg hur ”Bäckern” baggen gjorde med tackan. Då kon ”ties” fick man leda kon till den som hade tjuren. Det var i regel Pelle Andersson eller Janne Persson som höll tjur i min barndom, tidigare gick den i tur ordning mellan gårdarna.

När vi kom till tjuren var det spännande, han frustade och bölade när han kände kons brunst, vi skulle inte få se på men det hindrade inte oss att stå bakom knuten och kika på när Janne höll undan kons svans och tog tag i den långa röda och spetsiga lemmen och förde den in i kon. Annorlunda var det när hingsten betäckte stoet - märren - han hade en lång, svart och tjock- som en handled- som han mästerligt förde in i rätt spår. Som Du förstår behövdes inte någon undervisning.

Jag förstod inte varför det var ett sånt hyckleri runt människans fortplantning. Det där med flickor blev ju bara mera spännande, kunskapen fanns i alla fall. Åter till söndagsskolan.

Undervisningen utöver att lära sig katekesen utantill, var att det mesta var synd. Det där med flickor, att dricka sprit, svära, idrotta på söndagarna, arbeta på söndagarna mm. Det var mina funderingar.

Det där med flickor var nog det syndigaste, men jag såg ju att när de var vuxna, då kunde de synda bara de gifte sig fort så att barnet inte kom före giftermålet. Bara prästen hade välsignat dem i Fadern, Sonen och den helige andes namn så att de tu blevo ett kött. Då var det inte synd längre.

Eskil var dessutom slaktare, trots att han i söndagsskolan lärde oss att man inte skulle döda djur, att slakta djur var inget märkvärdigt men jag tyckte inte en söndagsskolärare skulle vara slaktare.

Jag blev oerhört besviken och ledsen för att vuxna inte höll vad de lovade. Vi som gick i söndagsskolan skulle få en fin liten bibel med mjuka pärmar, det där med mjuka lena pärmar tyckte jag var så fint, jag såg fram emot avslutningen när jag skulle få den där bibeln. Av någon anledning tyckte någon att det skulle bli för dyrt med bibeln så vi fick istället en vit hård bok som hette Kom och Se- jag har kvar den än- , jag blev så väldigt ledsen, ännu i dag kommer jag ihåg hur besviken jag blev. Avslutningen skedde i EFS i Gottne.

Detta visar att barn reagerar och uppfattar saker och ting på annat sätt än vuxna. Jag hoppas att jag gjort och hållit vad jag lovat.

Lite om skolan

Skolan var en sal i Janne Perssons hus, där gick jag de första tre åren – jag började på hösten när jag fyllde 8 år – därefter fick jag gå 3 km. till Gottne. Jag tyckte inte om att gå i skolan, det berodde nog på ”fröken.” Hon var ett hår av hin, allmänt erkänd som oduglig som lärare. Några episoder som jag måste skriva om.. Vi pojkar brukade springa upp i skogen för att äta vår ”matsäck” på den tiden måste vi ha mjölk och smörgåsar med oss, vi klättrade upp i en krokig gran. En meter över marken växte den vågrätt en meter sedan lodrätt igen

Om det efter rasten, var ett ämne som jag inte tyckte om, stannade jag kvar i granen och väntade till skolan slutade för dagen, då gick jag ned och följde de andra hem. Nästa dag fick jag sitta kvar när dom andra gick hem men jag stannade inte kvar så länge efter det lärarinnan gått upp till sig – hon bodde i våningen över skolsalen – då öppnade jag fönstret, hoppade ut och gick hem.

Den här lärarinnan var i högsta grad olämplig som lärare, hon gjorde sånt som idag är direkt straffbart. Hon fick agg till vissa barn, dessa kunde hon slita loss hårtussar på om de inte kunde svara på frågor, hon slet och ryckte i öronen så att det började blöda under öronsnibben. Att stå blick stilla en timme i ”skamvrån” var ett annat onormalt straff. Jag själv klarade mig från sådana bestraffningar, jag brukade som straff få elda i kaminen som stod i ett hörn och var värmekälla om vintern. Att hon var svår är klart bevisat, pappa fick lov att gå och ”skälla” ut henne därför att hon var så otrevlig mot Sire.

Hon var orättvis och partisk, hon hatade somliga och favoriserade andra. Det var en flicka som hade svårt att läsa och räkna men hon fick bra betyg ändå, hon ”smörjde” fröken med smör, bär m.m. Vi pojkar brukade hämnas på henne. I ett skogsparti på hemvägen, brukade vi ta fast henne och låtsas att vi skulle dra av henne underbyxorna, oj vad hon skrek.

När jag började i Gottne Folkskola, brukade jag träffa min förra fröken på väg till Östansjö, jag brukade vända på huvudet och inte se på henne, det gillade hon inte så hon hejdade mig och frågade varför jag inte hälsade. Jag sa att jag inte tyckte om henne därför att hon var så otrevlig i skolan.

När jag började i Gottne var jag 11 år, det var ganska ”tufft” att behöva gå 3 km, dessutom att träffa helt nya pojkgäng, en del tyckte nog att vi var lite ”efterblivna”. vi som kom från Östansjö.

Det var en pojke som hette Börje, han var väldigt dum emot mig en gång. Då kom det en som hette Tycko och sa åt Börje att han skulle sluta och bråka med mig annars skull han få på skallen. Efter det fick jag vara ifred.

På vintern när det hade snöat under natten, var det bara att ta skidorna och åka iväg, normalt brukade vi ta sparken. På våren när det var skare då var det en fröjd att åka till skolan. Det gick fort, vi tog raka vägen över åkrarna. När det var 20-30 grader kallt då behövde vi inte gå till skolan

Ella Gidlund hette lärarinnan i fjärde klass, hon var en aning hysterisk, detta utnyttjade vi på vårt eget sätt. En dag var hela klassen bjuden hem till henne på saft och kakor, hon bodde i Hapsta, Själevad. Bakom huset var ett ganska brant berg, detta kunde inte vi –Sven Tissell och jag- motstå, vi klättrade uppför branten, till toppen av berget. Det skulle vi inte ha gjort, Ella blev arg som ett bi, som straff fick vi ingen saft och inga kakor, det var efter det som hon blev utsatt för våra spratt.

I femte och sjätte klass var det en lärare som hette Sörling. Han var omtyckt av alla men han hade ett speciellt sätt att bestraffa. Han brukade slå oss på fingrarna med en lång linjal och pekpinnen, båda slog han av, utan att ha träffat fingrarna.

På den tiden fick vi ledigt från skolan på fetisdagen, då var det sed att åka ut på skidor med bullar och knäck. För min del hade jag påsar med små runda bullar, knäck och en flaska mjölk. Det var pappa som kokade knäcken, så här gick det till. Vi fyllde en stor bricka med snö sedan gjorde vi små strutar av smörpapper och ställde dem i snön. För att veta när knäcken var färdig , hälldes en liten klick kokande sirap i snön, denna procedur upprepades ganska ofta,- pappa var nämligen förtjust i godis - när knäcken ansågs färdig hälldes den upp i strutarna.

Vi var ett lämpligt gäng pojkar och flickor som ibland åkte till någon koja i skogen. Flickorna var inte klädda i långbyxor som dagens flickor, de hade kjol och långstrumpor som räckte strax över knäna, så det blev ”skilsmässa” mellan strumpor och underbyxor.

Åter till skolan. På den tiden fanns det skolinspektörer som kom för att höra om skolbarnen hade lärt sig vad de skulle. Det var en ”äldre” allvarlig herre, det var väldigt högtidligt, han var svartklädd och satt framme bredvid lärarinnan, ibland tog han fram snusdosan och snusade, då tog han snus på lillfingernageln och drog in snuset i näsan och då började han nysa alldeles förskräckligt.

I Östansjöskolan brukade vi ha utflykter upp i skogen för praktiska övningar. Jag gick som vanligt lite på sidan om och såg frånvarande ut, jag funderade väl på något rackartyg. Vid ett tillfälle som jag minns, hörde jag Huldas pipiga röst, Åke, Åke kom hit. När jag stod bredvid henne passade hon på och frågade mig om det hon talat om, mattlummer svarade jag. Det var den växt som just då var aktuell, hon blev lite lång i ansiktet, hon hade nog inte väntat sig att jag skulle kunna svara.

När vi hade naturlära, det innefattade det mesta, växter, djur, människor. En dag var det förhör om kroppsdelar, kan någon säga var pannan är, på spisen svarade en pigg flicka, det var ju inte så lyckat, nästa fråga, var sitter tinningen, på väggen, svarade då en pigg pojke. Hemma hade de tidningar på väggen istället för tapeter. När det var rättstavning, frågade fröken bl a hur man stavade till kjolen. Då svarade samma pigga pojke, tje o näsln näsln = tjoseln.

Det där med utedass var spännande på olika sätt. I Östansjöskolan var dasset längst in i ”lagårsporten”, dålig belysning med skumma vrår, man var lite skraj när man någon gång måste dit. I Gottne var det ett särskilt uthus med två avdelningar, med en tunn brädvägg emellan varje. Naturligtvis var det flera små hål uppkarvade i brädväggen.

En helt annan sak. Man kunde få stipendium till fortsatta studier om läraren ansåg någon lämplig. Sörling hade rekommenderat en pojke ett stipendium för studier fram till realexamen. Jag själv ville gärna fortsätta men hade inga pengar. Efter ett år dog den där pojken, då tyckte jag, varför kunde inte jag ha fått stipendiet när det nu blev så olyckligt att det inte kunde utnyttjas men jag var väl inte tillräckligt kunnig.

När årskurs sex var slut, gick vi alla den så kallade fortsättningsskolan som var på kvällarna under ett år

Det året började jag på Br. Berggrens Snickerifabrik – mina morbröder – för att lära till möbelsnickare. Det tog en ände med förskräckelse när jag sågade sönder handen i en klyvtrissa – cirkelsåg -. Pekfingret åkte väck, två fingrar blev stela så det blev lite svårt att arbeta som finsnickare. Jag var då precis färdig snickare när detta hände, den 4 nov. 1940 sjutton år gammal. Nästan ett år gick jag med armen i band

Nu började jag fundera på en annan utbildning. Slöjdlärare låg närmast till. Jag tog en kurs i frihandsteckning och började måla lite så länge. Två år fram till 1944 arbetade jag med litet utav varje. Jag gjorde min millitärtjänstgöring i flottan- Skeppsholmen och Hårsfjärden –1944 -1945. Därefter byggde jag två hus, vårt eget och Holger Mårtenssons, 1946- 1947, med ny isoleringsteknik, plankstomme och sågspånscement fyllning i vårt hus. Holgers hus uppfördes med stående ytterpanel och liggande innerpanel, däremellan tjugu centimeters fyllning av en tjock blandning av sågspån- cement- kalk- vatten. Det blev en helgjuten stomme