Huset i övrigt och Bröjstun

Resten av huset

Från trappan kom man in i ”farstun” –entrehall – därifrån till höger kom man in i köket, rakt fram till kammaren och till vänster var trappan upp till övervåningen och även in till salen. Salen användes aldrig , i varje fall inte under min tid, någon enstaka gång på sommaren låg vi där när Östen och Bernt låg över hos oss, det var vanligt att vi låg över hos varandra.

Vid sådana tillfällen skulle vi berätta spökhistorier för varandra i tur och ordning och tävla om vem som kunde den ruggigaste, det var egna påhittade.

För övrigt användes salen som ”kylskåp” under vintern, det fanns nämligen ingen eldstad i rummet. Det var ett stort härlig rum med tre stora fönster, breda furuplank i golvet, taket hade breda bräder sk. omlottpanel med profilerade kanter.

Rummet på övervåningen över salen användes mest som förråd, det var två rum och en skrubb som var sovrum, de stod i regel ouppvärmda, endast under hösten och vintern eldades det i den plåtkamin som stod i varje rum. I skrubben var det ingen värme. ibland glömde vi att elda i kaminen, då var det bara att krypa ned under fällen så fort som möjligt.

Tidvis låg jag i skrubben på långsidan av det stora rummet, det var öppet mellan tak och vägg där kunde det yra in snö om det blåste kraftigt. När det var 10-15° kallt, gällde det att fort krypa under fällen, och dra den över huvudet, ibland när man vaknade på morgonen hade håret frusit fast i fällens ull av värmen från andedräkten. Några skumgummi eller resårmadrasser hade vi inte, utan vår och höst fyllde vi ett madrassvar med halm, till att börja med var det som att ligga på en rund stor korv men så småningom formades en fin liggrop. Några lakan var det inte frågan om, endast örngott, för övrigt var det fällar, täcken eller filtar.

I det mindre rummet sov flickorna. När Rode flyttade tog Sire över och när hon flyttade var det Elnas tur. Det var viktigt att flickorna hade eget rum, de hade ju sina friare.

Varje sommar flyttade vi ut till ”bröjstun”= sommarstugan. Du kan se av perspektivet hur den såg ut invändigt. Vi flyttade ut från ett hus som saknade alla bekvämligheter,-enl. nutidens begrepp- till ett som var betydligt enklare, där fanns endast en öppen spis, där all mat lagades över öppen eld, stekpanna på trefot, järngrytor upphängda på ”grytarmen” eller på egna ben över elden.

Det där med elden påminner mig om en episod som var lite märklig. Jag var på hemväg från skolan när jag plötsligt fick fruktansvärt ont i magen, när jag passerade genom Niklas gård gick jag dubbelvikt av värk. Jag kom hem och det var en ordentlig brasa i öppna spisen, ingen var inne eller på gården, så jag satte mig på spiskanten och värmde ryggen, det var så hett att det började lukta bränt, då tog jag av mig skjortan och satt en stund tills värken började avta och försvann efter en stund. Så var det inte mer med det.

En annan episod på väg från skolan som är raka motsatsen. Det var vårvinter, ovanför vägen i Nicke Svenssons ”jala” var det svallis där brukade vi stanna och åka kana. Jag var ensam den här gången när jag började åka på isen, jag sprang, slant och ramlade baklänges, slog huvudet i isen så jag svimmade, hur länge jag låg avsvimmad vet jag inte, i varje fall hade jag huvudvärk en tid därefter.

Åter till perspektivet. Till vänster närmast dörren stod kopparsån för vatten, bredvid i hörnet ett mycket gammalt skåp, från mitten av 1800-talet. Där förvarades alla hushållsgrejer, i klaffskåpet längst till vänster förvarades alla sorters kläder. När vi var små brukade vi lägga oss och sova på kläderna i skåpet. Till höger om dörren hänger handdukar, - var tvättade vi oss, jo det var ju sommar så det blev ute på gården -. På spiskransen står kaffeburken och kaffekvarnen, bakugnen till höger om den öppna spisen användes två gånger om året, vår och höst, då vi bakade tunnbröd. Jag brukade ”ta undan”= grädda brödet men inte alltid. Jag var 17 år ungefär när jag började hjälpa till med baket.